Jag kände mig nog lite bortkommen när jag gick in i det pyttelilla rummet vars inredning bestod av en skinnklädd brits och ett bord där hon hade sina pengar och sin klocka.
Bra så.
Hon småpratade lite, berättade att hon hette Pirkko och så.
Hon verkade snäll och trevlig på alla sätt och vis, tog betalt och sa åt mig att klä av mig.
- "Ta det lite varsamt, det är första gången för mig" sa jag bedjande och med darr på rösten.
- "Moi, moi. Hakkapelitta!" gormade hon barskt till svar samtidigt som hon fick något tokigt i blicken och drog igång.
Typ så.
Nu sitter jag här och undrar vad som egentligen hände.
Kroppen känns som om den gått ett par rundor genom en riktigt schysst mangel, jag har blodsmak i munnen, stopp i näsan och vänstra och högra halvan av kroppen är helt ur fas med varann. Totalt. Vägrar kommunicera alls.
Mina minnen har blandats samman till en diffus sörja av smärta, kladdiga händer, välbefinnande och nåt om strålar.
Men jag är helnöjd, har redan bokat en ny tid om två veckor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
What?!
Var på massage.
Lite besviken dock, hon hade i princip lovat att det skulle göra ont som fan i ett par dagar men det tog inte mer än ett par timmar innan allt var som vanlig igen.
Skicka en kommentar